
Kommer nog att bomma mitt årsmål med några timmar.
Hugg mot strupen!
Har fått uppdatera bloggen manuellt ett tag och nu fick jag äntligen tummen ur och letade reda på vad som var fel. Efter lite googlande var man tvungen att konfigurera om bloggen lite (wp-config.php).
define( 'FS_METHOD', 'direct' ); define( 'FS_CHMOD_DIR', 0755 ); define( 'FS_CHMOD_FILE', 0644 );
Rikard hade sedan länge planerat in en helg i Åre på skidtestarhelgen. På fredag eftermiddag efter lite lagom Magnus-strul så bar det av norrut, snart mötte vi vintern. STOKE!
Inkvarteringen var hos Egil, vilket visade sig var en smått sägenomspunnen plats där fler skidåkare än vi kamperat många nätter. Apropå nätter, dessa nätterna påminde mig om hur längesen det var jag sov på ett golv. Go-DAMN vad det var hårt, man har gått och blivit en mjukis helt enkelt.
Först fick vi lite frulle på Bageriet som föredömligt nog hade öppet från 7 och verkade servera många hungriga skidåkare, sen bar det av till backen.
Det var fullt med folk och gott om tält med massa roliga skidor att prova. Jag hade Nordica Patron, DPS Wailer 112, Armada AK JJ, Völkl Shiro, Salomon Rocker2 och Line Mr Pollards Opus på listan. Bubblare som Hendryx, Black Crows och Extrem fanns med i listan.
En bild säger mer än tusen ord.
Båda skidor en trevlig bekantskap helt klart, blev lite småkär i Noctan, Rocker2 var kanon den med helt klart.
Fick en vända på ett par DPS 112 också, kul skidor, riktigt lättåkta i pist och pigga i lite lössnö som vi hittade.
Tydligen är det intagningskrav i Åre på flanellskjorta.
När vi kom till backen på söndagsmorgonen hade VM-8:an stannat. Det visade sig vara så pass allvarligt att dom fick evakuera folk. Skönt som satan att slippa sitta och frysa i liften i några timmar. Vi styrde söderut igen istället för att åka och harva i Duveds barnbacke.
En fika hos familjen Jeal fick upp humöret igen får jag säga!
Långt hem, speciellt på en söndag. Tyvärr blev det inte mer än tre par skidor testade, föll lite för Noctan, men egentligen är väl Rocker2 bättre för mig eftersom den är mer lättåkt. Får se om jag köper med hjärnan eller hjärtat framöver. Nu är man ändåmer laddad inför Chamonix v 6! Sen kanske man skulle ta en lördag på Romme om dom får lite snö.
Idag skulle jag egentligen ta mig till Universitetsområdet och köra kompiscrossens Pojkcrossen 2.0, men eftersom klockan har ringt tidigt varje dag hela veckan vände jag mig om och somnade igen.
Ganska skönt att följa crossen på avstånd från soffan, men ändå saknade jag att komma ut. Hade plan att vara nyttig på dagen men det blev en sväng till Haga med bussen och en fika på fjärilshuset bara för att få komma ut lite.
Väl hemma blev det lite matlagning, smarrig mat från Lina igen och efter det en söndagsrunda med Johan, Ivar och Stizze. Som vanligt är våra söndagsrundor föredömligt dokumenterade.
Vi inledde med Johnnys backar i Nacka, fortsatte över Erstavik och avslutade med Johnnys avslutning baklänges. Johnny har stort inflytand på vår cykling får jag säga, maken till pillimarsik stigfinnare får man leta efter. Hatten av!
Själv kände jag mig inte direkt stark alls, men det hör nog mer ihop med att jag cyklar för lite och jobbar för mycket just nu. Gäller att justera maten och hålla ut tills högsäsongen lägger sig. För att hålla igång lite blir det en sväng till gymmet och två spinningpass i veckan. Får hoppas att det räcker utöver det man hinner med på helgen. Som tur är, så är det ju milda dagar fortfarande så man kan ju cykla ganska obehindrat.
Eftersom jobbet ylar i mörkret och ropar mitt namn så har jag fått gilla läget och boka spinningklasser för att över huvud taget kunna få cyklat lite på veckan.

Tajta gubbar i lycra
Inse min förvåning när jag klev in på ett Carina-pass på Hötorget och det var planerat att köra 70/20 intervaller hela passet. Gött med lite intervaller, gick som en påse skit men det var väl väntat efter att inte ha cyklat ordentligt på ett tag.
När sedan Carina skriker 4:50 kvar till banderollen, sista biten uppför berget nu! blixtrade den 10%-iga klättringen upp mot La Berarde framför ögonen. Tur att ha hittat en spinninginstruktör som faktiskt cyklar eller i alla fall fattar cykel.

Längtar redan efter att få spö i uppförsbackarna
I helgen hade jag släkten på besök och behövde en timme egentid på söndagen. Gick upp lite tidigare, det blev ju trots allt inte så tidigt eftersom man fick sova en hel timme längre.
Stack ut mot Nacka och försökte hitta den rundan som Johnny visade mig och Johan för ett tag sedan. Det var svårare än jag trodde så det blev en lugn runda med en hel del stigsnurr och letande.
Efter ett tag hade jag hittat hyffsat förutom sista snutten men då började klockan bli mycket och jag vände hemåt. Lite roligt var att köra en riktig serpentin igen som låg på 10%, jag rullade den utför men vände och tog en extra sväng uppför igen för att höja pulsen.
Den serpentinen kan man nog köra lite i för att få lite syra i benen.
Jag laddade upp med en ordentlig rodelträning, bio och godis. Rätt ska vara rätt…
Det bar av mot universitetsparken för att ställa upp i Pojkcrossen, del fyra i Kompiscrossen. Skulle egentligen mött upp Vic och Johan men jag var sen och konstaterade att dom inte väntade på götgatsbacken. Det hade å andra sidan strulat för deras del så vi möttes när alla var framme.
Rullade igenom ett ganska tomt men höstvackert Stockholm på känn efter att ha grovkollat kartan.
Strålande sol, nersnack, prylhets, mastervarv och klädjusteringar inleddes. Sedan var det dags.
Starten gick och jag hamnade toksist, sedan betade jag sakta av tre platser och kunde ligga och bevaka min plats. Väl i mål visade sig en vara en tjej och en ha klivit av så jag blev väl näst sist. Tredjen sist förra gången.
Nåväl, resultat till trots var det som vanligt riktigt roligt och jag är glad att jag satte klockan på väckning ännu en helgdag för att cykla.
Det blev en fika på Skafferiet innan vi cyklade söderut ett gött gäng, jag klev av i Danvikstull och rullade hem nöjd med starten på dagen.
Bilden är glatt stulen från AndreasVH på Happy.
På vinst och förlust köpte jag Patti Smiths berättelse om hennes liv tillsammans med fotografen och konstnären Robert Mappelthorpe i boken Just kids. Hon är ju extra intressant dels för att Mappelthorpe ställdes ut under sommaren och tidig höst på Fotografiska samt att hon fick årets Polarpris.
Boken är fantastiskt skriven och man slutar aldrig att fascineras över hur ödmjuk och samtidigt stark Patti Smith verkar. Hon beskriver sin kamp för att bli en etablerad konstnär från uppväxten, via en hård start under Summer of love och livet runt legender som Jimi Hendrix och Janis Joplin till att etablera sig som artist och poet.
Mycket lättläst och medryckande, hon har ett otroligt driv i språket men name-droppar hejdlöst vilket jag bara förbisåg eftersom jag bara kände igen några få av alla namn på dom som hon träffat.
PS Ingen cykling, jävla skitblog. DS.
Bad Behavior has blocked 10 access attempts in the last 7 days.