prylar

2010 års Cannondale Supersix Himod Red med plasthjul

I våras köpte jag en beggad racer bakom centralstationen av en spritluktande skåning, det blev en Cannondale Supersix Himod Red som jag har rastat i ca 100 mil sedan dess. Sen ska man inte förakta att jag måste byta cykel omgående då Tours test av plastcyklar placerade min Cannondale näst sist, turligt nog före en ITERA från 1984.

När jag köpte den så satt det på en omgång Mavic Ksyrium Elite som funkade riktigt bra, tyvärr hade någon klåpare mekat med dom så att glidbussningen är slut mot navkroppen vilket gör att bakhjulet kommer att skära någon gång i framtiden. Får köpa ett nytt hjul framöver. Ricky på SCS viftade med lite magi på hjulet och så hade jag hjul när jag åkte till alperna.

Efter en vecka i alperna är jag mer än nöjd, styv som ett spett och galet lätt. Tyvärr har jag nu slut på ursäkter, det ÄR ”not about the bike”. Ska laborera lite med sittställningen framöver samt köra lite Core-övningar så jag får bort trycket från händerna. Sittställningen kommer att ändras eftersom när min tidiga födelsedagspresent kommer så ingår det en BG fit. Ska ta med mig de inställningarna till racern, eller ”linjehojen” som man tydligen säger. (Tänka sig att man skulle ha en linjehoj en gång!)

I vintras började jag köpa delar till ett par plasthul för tub på Ebay och i Tyskland. Hjulsmeden Gurra G tog sig an delarna och drog ihop ett par ordentliga spurthjul för min Sean Eadie-formade fysik. Plasthjulen har gått en 60 mil nu och det enda jag har att säga om dom är att jag måste lära mig limma tubhjul, men det är väl sånt som kommer. Det känns att dom är lite ojämna när man kommer upp i 40 knyck. Sen är jag helt okunnig i konsten att meka, för 10 mil in på Mälaren Runt lossnade låsringen på kassetten, har aldrig hört talas om något liknande, eller ens varit med om det. Riktigt trist men gängorna hade inte gått i bodyn eller i låsringen så den gick att dra fast igen.

I körbart skick väger den in på 6,8 kg med platshjulen och 7,2 kg med Mavic-hjulen.

Har ramlat ner i Rapha-träsket. Fan ta Johan!

Sen ska jag uppgradera crossen, för den har visst spruckit i styrhuvudet verkar det som…

Krökt dropout

Jag var ute och cyklade på en tisdagstur i september när min kära Kona Unit 29er SS gick och dog.

Bakaxeln rök rakt av och krökte ramen när jag bröt mig uppför en backe långt bort mot Bagarmossen. Ca en och en halv timmes promenad senare var man hemma och kunde undersöka liket.

Det visade sig att bakaxeln fått en spricka tidigare och nu gått helt av. Mycket trist tyckte jag och mailade Kona för att fråga vad som gällde och om garantin gick in.

Axeln rakt av vid frihjulet

Efter att ha mailat lite bilder till en tysk och förklarat vad som hänt fick jag svar för ett tag sedan. Kona tar inte det på garanti eftersom jag inte servat cykeln enligt instruktionsboken. När jag läser i instruktionsboken står det att en Konadealer ska serva cykeln va 30:e timme om den går hårt, var 60:e om den går lite lugnare.

Mailade tillbaka till tysken och bad om Konas serviceinstruktioner till butiken där det uttrycklingen står vad butiken skulle genomfört för service för att undvika detta (ingår det att gänga ur bakaxeln och undersöka den tror ni?).

Axelstumpen som blev över

Till svar fick jag att jag skulle kolla i instruktionsboken, tillbaka till mina 30 timmars serviceintervall alltså…

Nåväl, det blir aldrig en Kona igen, men det säger väl sig självt. Synd, jag gillade både geometrin och schwungen i Dedacciai-rören som Kona slutat med, nu för tiden är det ”Kona reduced tubing”.
Ska försöka räta ramen och bygga ett nytt bakhjul så jag får igång hojen igen. Det blir inget nytt Kona Klump-nav iallafall…